2025 - Minnen från en semester i Nova Scotia

 2025 – Minnen från en två veckor lång tågresa till Nova Scotia

Inga utlandsresor i år. Men hur vore det med Kanada? Ja, här är våra anteckningar från en helt fantastisk resa.

Jag bodde och arbetade i Nova Scotia en gång i tiden och lämnade för 50 (femtio) år sedan. Dags för ett återbesök.

Varje dag var solig, och allt föll på plats precis som planerat.

Jag åt hummer sju måltider i rad och lyckades äta en hel hummer vid tre av dem. Vem skulle inte vara lycklig då?

Tåg till Montréal
Där tillbringade vi timmar tillsammans med vår vän Neil, som tog oss till Mt. Stephen Club, numera ett exklusivt hotell. Det billigaste rummet, aldrig rabatterat, 1 000 dollar per natt. Jag var förstaklassmedlem i 19 år tills jag lämnade Montréal 1994. Många, många av mina dåvarande kunder har blivit underhållna där.

Jag berättade historien om den försvunna och återfunna flygeln. Den försvann på 1940-talet när den såldes till en musikskola i Louisiana. Instrumentet återfanns och fördes tillbaka omkring 1978, då jag var del av en grupp som genomförde bibliotek- och tidningsklippsforskning för att hitta den. Den var tillverkad av samma träslag som användes till panelerna i rummet där den stod. Fantastiskt.

Nattåg till Halifax
Massor av intressanta människor att prata med, förstås. Vårt hotell låg i järnvägsstationens stationshall.

Ett par dagar med strövande runt i Halifax.
Besöket på immigrationsmuseet var toppen. Rose hittade och skrev ut de ursprungliga dokumenten från när hennes morföräldrar immigrerade.

Jag hittade en bild på passagerarfartyget M/S Kungsholm, som Monica och jag dansade oss över Atlanten med i nio dagar år 1966.

Jag njöt återigen av besöket ombord på ett kanadensiskt Corvette-patrullfartyg, ett av många som tjänstgjorde i ubåtsjakt under andra världskriget.
Den äldre mannen och familjen som jag står tillsammans med är en pensionerad fiskare. Vi jämförde minnen från när jag arbetade som fiskare på en silltrålare i Östersjön sommaren då jag var 14. Han hade gjort det i fyrtio år (!).

Vi hyrde en bil och körde till Port Hawkesbury på Cape Breton Island.
Det var där jag arbetade som underhållschef i några år, i mitten av 30-årsåldern, nu för femtio (!) år sedan. Jag togs emot som den förlorade sonen. Vi tillbringade flera timmar med att prata med nuvarande personal, varav några var barnbarn till dem som arbetade för mig.

Jag promenerade också runt huset där vi bodde då. Ingbritt var 7–8 år, och Annelie var bara en baby. Den här berättelsen är också en del av mina memoarer. Om du inte har läst det avsnittet än har jag inkluderat ett utdrag.

Vi åt en sen lunch, hummer förstås, med Melodies (Roses barnbarn) man, Mikes mamma och hennes man, innan vi anmälde oss hos Chief Kelly på Potlotek Native Indian Reserve.
Vi stannade där i två nätter och njöt av den något rustika stugan samt fisket på den spegelblanka Bras d’Or-sjön.

Nästa dag tillbringades med att njuta av sevärdheterna runt Baddeck, på andra sidan Bras d’Or-sjön.

Vi missade förstås inte museet över Alexander Graham Bell. Han gjorde så mycket mer än att uppfinna telefonen, något som ofta glöms bort i dag.

Självklart gick vi även på ett antal föreställningar.

Rundturen längs den natursköna Cabot Trail, nästan 300 km lång längs havskanten, var spektakulär. Vi bestämde klokt nog att inte köra själva utan följde med en liten grupp i en minibuss. Mycket enklare och mindre stressande.
För alla de ord jag annars hade kunnat skriva låter jag bilderna tala för sig själva.

Jag hoppas att du gillar dem.

https://photos.app.goo.gl/472uFHS3BqTQzS5t8

Here is a link to the story about living in Port Hawkesbury, 1973 – 1975.

https://ayoungboysjourney.blogspot.com/2026/01/vart-liv-i-nova-scotia.html